Sandra

Ja då va en dag till avklarad. Snart är de slut. Snart slipper ja de där fruktansvärda sorgbinderiet. Tappat lusten med de helt enkelt. Tråda och gaffelskafta varenda liten tulipan eller hyasint. Spyr på de gör jag.  Händerna har spruckit o de gör ont. 

Va ute o gick en stund efter jobbet. Det va skönt fast ja höll ju på o blåsa bort. Min mani är nästan borta, men de är lite jobbigt fortfarande. Ja var livrädd när de blåser. Va rädd att husen skulle blåsa i väg o massa konstigt. Förstår inte varför ja va så rädd, men ja hade fullständigt panik ibland för bara liten lätt vindpust. Värst va i våras. Speciellt när vi va i Thailand. Va rädd att allt skulle rasa, Broar och hus framförallt. Min största skräck är höghus.
Varför får man sånna konstiga rädslor för? Ja hoppas bara att de går över helt.  Ja får ont i magen. 

På tal om ont i magen, Ja tror de är slut nu. *peppar peppar ta i trä*
mer än 3 månader har de hållt på o bloda o bloda non-stop. Men de sa ju barnmorskan att de kunde göra. 
Har ju satt i en såndär p-stav. De skulle sluta efter typ ett halvår, har gått 5 månader så de är la dags nu va. 
Fast de vore ju konstigt om de funkade som de skulle, Det är ju mig vi pratar om =).  
                                                                                                                                                        
Ne nu ska jag pussa på min underbara älskling som sitter o tittar på Heroes. Hanär helt besatt. Skaffat andra säsongen på skiva nu. Men de är inte mycket kvar nu o kolla på, men ja håller med. Det är spännande. Men väldigt jobbigt också. Mycket o hålla reda på samtidigt som  de aldrig går som ja vill. Sen är de ju lite läskigt med.